londonletters

när jag öppnade mina ögon, denna morgon, möttes jag av en klarblå himmel som kikade ner på mig genom takfönstret. och fastän min kropp kändes totalt utslagen, skuttade jag upp och gjorde mig iordning på ett naffs. ja, det finns verkligen inget som ger en sådan koncentrerad glädje som vackert väder. det är ren energi att känna värmen från solen. när jag endast hade en halvtimme kvar av dagens alkohol-serverande dök en annan solstråle upp och fick mig åter på gott humör. vi tog sällskap till streatham där vi skildes åt, sara skulle jobba och jag skulle hem. väl hemma öppnade jag upp den franska balkongen och la mig till rätta framför den, i solskenet. där låg jag i några timmar innan jag bestämde mig för att laga lite mat och duscha. detta har jag nu åstadkommit och csi-maraton står på schemat.