londonletters

igår, onsdag, var både jag och sara lediga. detta tog vi till vara på genom att möta upp olivia, köpa picknick och sätta oss vid vattnet i hyde park. det var solsken, solsken och klarblå himmel, och vi hade några fantastiska timmar på vårat blommiga lakan. efter detta begav vi oss till nottinghill där vi mötte upp en vän till olivia för en öl på en mysig liten pub. kort och gott - en fantastisk dag.

denna dag hände även följande: elena, tjejen vi hyr lägenheten av, ringde oss och berättade att nils och jens, två killar i tjugoårsåldern, skulle flytta in. "oj..?" tänkte vi. helt plötsligt skulle vi alltså dela lägenhet med två killar, två okända killar. vilka skulle dem vara? hur skulle dem vara? frågorna var många. väl hemma träffade vi nils och jens. nils aka fylle-nisse är 19 år, jobbar som modell här i london och jens aka jens halsduk är 21 år och "mellan två arbeten". dem kommer från stockholm, vilket man inte kan gå miste om på den breda dialketen eller deras, för att vara den som är den, "bratiga stil". nisse och jens hade köpt whiskey och sprite och efter en timme var det livat på 68 eardley road. haha! kvällen avslutades med att lille fylle-nisse missade översta trappsteget och vurpade ner för trappan. jag dog av skratt. 

idag var sara ledig och jag började inte förrens fem. så vi tog sällskap med våra nya flatmates till london bridge, där nils skulle på en modell-casting. vi andra satte oss i en liten park, lyssnade på musik och drack lite öl. sen var det dags att jobba för min del och jag lämnade sällskapet.

för en timme sen kom jag hem från jobbet, och möttes av en tom lägenhet. detta var en stor chock då sara varken ringt eller sms:at och sagt att hon var ute. visst, det kanske inte låter så konstigt att hon skulle vara ute. saken är den att varken sara, nils eller jens hade ett pund när jag lämnade dem i eftermiddags. vad gör dem utanför hemmet klockan tolv på natten? jag försökte givetvis ringa henne, men mobilen var avstängd. i den stunden, som den mamman jag är, blev jag givetvis skit skraj. "dem är säkert i tuben, där är ingen mottagning..". men, tiden tickade och ingen sara nåddes. jag började planera hur jag skulle gå till väga när jag skulle ringa polisen och anmäla henne/dem saknad/e.  ja, det har inte varit en rolig timma.. men så för fem minuter sen går signaler fram, hon svarar och det är jättehög musik i bakgrunden. sara skriker "JAG ÄR UTE!!" en så fantastiskt bitterljuv känsla spreds inom mig. "hon lever, tacka gudarna!" blandat med "din jävla idiot, varför har du inte hört av dig!?" så, här sitter jag själv i lägenheten medan sara and the boys är ute och vevar, frågan jag ställer mig är: "hur fick dem pengar?"

nu ska jag kolla på IT crowd.

/ t.  

denna skakar jag stjärt till. 

och denna. (remixen är f-a-n-tastisk.)

imorgon ska sara och jag träffa sötaste olivia för en vin-picknick i hyde park. det låter som det absolut mest perfekta sättet att spendera min lediga dag på. 

/ t. 

I fredags var min 20års dag och den firades först med Tacos och ballonger i taket hemma hos oss. Jag fick en uggle-ring, rosett-örhängen och ett hårband av Melanie och co och en fantastisk middag av pojkarna. Därefter blev det en kväll at KOKO som, vad jag minns den, sjukt rolig. Efter att kommit hem 5-6 på morgonen var den snart dags att stiga upp igen; klockan 10 närmare bestämt för att åka iväg till Notting Hills marknad. Det fanns sjukt mycket och sjukt fina saker! Om jag bara hade mer pengar hade jag köpt snuskigt mycket men det får bli nästa lördag då jag förmodligen fått min lön. För att kortfatta kvällen så blev det förfest hemma hos oss, eller ptja, Henke och Patrick förfestade medan jag och Therese power-napade. Därefter drog vi till Underworld i Camden. med Melanie och co. Dock var det inte lika kul ställe som KOKO + att jag och Therese var bittrare än någonsin vilket resulterade med att Henrik och Patrick fick flytta ner sin säng till gäst-rummet. Stackare! Men jag behövde min lilla sömn då jag började jobbet klockan 12 dagen efter. Klockan 4 var passet slut och jag begav mig in mot stan, Green park, för att möta upp pojkarna. Det blev en promenad, foton på diverse byggnader och bajs, pub-mat i Covent garden+street-show och London bridge där vi satte oss på en uteservering med fantastisk utsikt. 

det har varit en lång helg. en helg fylld med mycket alkohol, dans, skratt, danska och krabbor. det har varit en helg som tog rösten ifrån mig och som gav mig hostattacker om natten. det har varit en bra helg, men jag är alldels för trött för att berätta om den. nu iallfall.

idag har jag jobbat och pratat med min bästa vän på skype, i timmar. det var obehagligt när jag, mitt under samtalet, kom på mig själv med att ha glömt bort avståndet som råder mellan oss. ja, det kändes precis som alltid, som om endast skogen fanns i mellan oss. och jag blev ledsen när jag insåg att jag inte kunde svänga över på en kaffe och en kram, efter vi lagt på. jag hade behövt svänga över ibland.

ikväll har jag även fört flertalet trevliga konversationer.

det var allt.

/ t.

idag har jag jobbat från elva till tio. skulle egentligen slutat halv tolv, men ben sa att jag kunde gå hem, och det tackar man ju inte nej till. speciellt inte när man precis fått tretton pund i dricks, av två män, som gjorde mig sällskap i baren i sisådär en timme. score! och hur firar man detta? jo, man köper mjölk och frosties, åker hem och hetsäter med saris. i like!

imorgon jobbar jag från elva till nio. sen ska jag hämta henrik och patrick på liverpool street station. kul-kul!

/ t.

Kom nyss hem, idag har jag jobbat från 3 (vilket har inkluderat vin-provning och storhandling av varor till restaurangen). Det var nog den lugnaste kvällen hittills, ungefär 3-4 bord på hela kvällen. Men det var ganska skönt för då fick man tid till att göra saker som man aldrig annars hinner med! Efteråt drog jag, Leonardo och hans kompis Elena till en pub nearby för lite öl-drickande! Det var ett jätte-mysigt ställe där det spelades sjukt bra musik, tummen upp för det! Fick även reda på att jag fick ledigt på fredag och lördag vilket passar perfekt när Henrik och Patrick kommer och hälsar på + att det är min födelsedag. Jag vill ha massvis med ballonger! Skriver det så Therése verkligen vet om detta! Imorgon är jag off as well, skall nog stor-städa lite på morgonen och sen bege mig in mot ett av världens största bibliotek där jag skall hjälpa Leo med en uppsats genom att låta han intervjua mig. Vet dock inte riktigt vad det handlar om ännu. Sen blir det förmodligen nudlar i Camden Town och ett besök på Therése nya pub! Eventuellt kanske även en catch-up fika med kära Olivia, det var alltför längesen nu. 

hur som helst, rösten kom sakta med säkert tillbaka påväg till jobbet. idag var det min första dag på "goat tavern". ja, jag jobbar numera på "getens pub", hur coolt är inte det? to cool for school. stället var litet, rätt taskigt inrett och oorganiserat. fast, nu efter en dag så känner jag ändå att jag gjorde rätt i att byta. jag jobbar numera bakom baren, vilket är spännande men svårt (engelsmän är svåra att förstå, och listan på drycker är lång) men, jag gillar det. idag var några "regulars" inne. dem var riktigt trevliga och jobbade alla inom security. ja, jag fick till och med se bilder när de var bodyguards för big celebreties såsom kate winslet, sean connery och leonardo dicaprio. dem lovade att jag aldrig skull hamna i trubbel så länge de var där och sen fick jag dricks av dem, i thailändska mynt. ja, dem skulle till thailand i sisådär tre veckor, och hade lite coins över. tack, jag kommer ha jättestor användning för dem, verkligen! men, det var trevligt med pratglada gäster. imorgon jobbar jag från elva till halv tolv, med en två timmars rast från fyra till sex. yay, money!

och snart är det torsdag och då kommer hänke och patrick. wi! jag ska möta upp dem på liverpool street vid nio på kvällen. lyckades fixa så jag slutar nio och att jag sedan är ledig fredag till söndag - FÄST! saris fyller ju år på fredag med, så det kommer bli sinnes sjukt mycket kalasande.

nu ska jag nog sova. jag känner mig utbränd. efter en dag.

/ t.

jag avslutade precis ett timmes långt samtal med mina föräldrar. och jag insåg nu hur mycket jag saknar dem, och vilka fantastiska människor dem är. dem har alltid funnits där, alltid litat på mig, alltid stöttat mig i mina val. ja, jag är så innerligt tacksam för min trygga bakgrund, för min älskade familj. 

jag älskar er. 

/ t.

Ja, nu skall jag väcka Therese som ligger och smaskar något vedervärdigt, cheers!

/ s. 

"OHMY, DEN ÄR 12!? *diverse svordomar* JAG HAR FÖRSOVIT MIG!?"

Denna konversation inträffade igår, onsdag. Jag skulle som vanligt börja jobba vid elva och gå upp vid halv nio för att ta bussen vid halv tio. Jag hade alltså börjat för en timma sen när jag vaknade och skulle inte kunna vara på jobbet förrens tidigast halv ett. Det enda som snurrade i min skalle var: "Vad ska jag ta mig till!?" Den första spontana reaktionen var givetvis att ringa och bortförklara mig. Med tanke på min snorighet tänkte jag att detta skulle funka perfekt som ursäkt. Jag fumlade fram mobilen och ringde. Men möts istället för min chefs röst, av en elektronisk, kvinnlig röst som snällt berättar för mig att mitt mobilsaldo är 0,00. Och det blev inte bättre - Saras var detsamma! Paniken växte samtidigt som jag insåg vilken lame ursäkt "jag är snorig" är när jag redan är en timma försenad. En sådan kör man den dagen man vaknar i tid men verkligen inte orkar gå till jobbet, INTE när man redan är sen. Jag insåg att jag var tvungen att göra ett "dyrt samtal" från min svenska mobil till jobbet, men vad skulle ursäkten innehålla? Genom samarbete med Sara kom jag fram till att avakta såpass länge att dem inte kunde begära att jag skulle komma till jobbet var det bästa. För, att ta mig hela vägen in till stan för att jobba två timmar kändes inte värt, någonstans. Vi gjorde oss därför en stor god frukost, avnjöt den och sedan ringde jag. "I'm so sorry, but i just woke up! My alarm never went on, I don't know what happened?" Min manager svarade med att skratta och säga "Oh, Therésa were you out drinking yesterday aswell? Don't you worry, just come tomorrow." Och så fick det bli. En extra ledig dag är ju aldrig fel, speciellt inte när kombon min också var det.

Dagen spenderades i stan där Sara köpte en alldeles fantastiskt söt klänning från Topshop. Sedan hälsade vi på Marc på Urban Outfitters och bestämde oss efter det för att åka hem. Detta var lättare sagt än gjort. Efter det att vi väntat på våran buss i dryga halvtimman, och alla som kommit var så överfulla att de inte släppte på fler, gav vi upp, top:ade up våra oyster cards och tog tuben hem. Väl hemma hade klockan hunnit bli sju. Planen för kvällen var att åka till Nottinghill för att dansa på "Nottinghill Art Club". Men tiden sprang iväg och det slutade istället med att vi blev nerbjudna till tjejerna i lägenheten under oss på vin och pizza. Det passade kvällen perfekt! 

Inatt vaknade jag av en skrikandes Sara: "THERÉSE!? DET ÄR EN JÄTTESTOR SPINDEL PÅ VÄGGEN!!" Yrvaken försökte jag se denna spindel Sara skrek om, men såg mest vita väggar runt mig. Det slutade hur som helst med att vi la oss åt andra hållet i sängen (varför detta skulle hjälpa vet jag inte, men Sara ville det.) Natten fortsatte stressigt, svettigt och med lite sömn. Klockan åtta ringde min väckarklocka och som alltid flyttade jag fram den med tio minuter för att kunna så sova liiiiite till. Tillslut vaknar jag dock av Sara som säger: "Therése... vad är klockan egentligen?" Ohno, det här kan inte vara sant tänkte jag, jag kan inte ha försovit mig idag igen!? Så var inte fallet, men klockan hade redan hunnit bli nio och jag behövde alltså gå om 30 min. Detta är en tid som är orimlig för morgontrötta Therése. Lösningen blev att skynda mig och åka hemifrån vid tio istället, och ta tuben halva vägen. Återigen blev det alltså en dyr resa, inte bra för min plånbok. Jag hann alltså till jobbet i tid. Frågan är vad som har hänt med min väckarklocka? Slutar den funka ibland eller är jag helt enkelt så trött att jag glömmer ställa om den innan jag somnar om? 

Idag efter jobbet åkte jag direkt hem där jag möttes av en färdiglagad middag och en Saris. Detta var vad vi hann göra tillsammans - äta. Sen var det dags för Sara att bege sig mot jobbet. Min kväll har besått av facebook, chokladbollsmet, kaffe, SATC, badkars-badande, städning av rummet och nu planerar jag att se lite mer SATC. Sara ringde precis och sa att hon skulle "ta en öl med sina arbetskamrater" och undrade ifall jag ville honka. Men mitt ny-badade jag sa nej. Jag trivs bra här, nerbäddad i sängen.

Det var allt.

/ t.

denna låten gick repeat i mitt huvud hela vägen hem från bite i måndags-natt. planen var att googla reda på den men när jag vaknade fanns den inte kvar i mitt hjärnkontor. jag har sedan dess försökt komma på vilken låt det var som jag blev så förälskad i. och så idag, hittar jag den, av en slump. AH! och det var MGMT av alla band. nu vet jag vilken låt som kommer spelas sönder på vårat rum. lyssna och njut!

natten kan beskrivas med ett ord: d-d-dans. 

eftersom jag slutade tre, sara var ledig, jag var ledig dagen efter och sara började inte förrens sju var det givet med utgång. så, efter en storstädning av nedervåningen (vanessa har flyttat ut och lämnade efter sig ett kaos) med elena (våran hyresvärd) och köttfärssås och spaghetti, begav vi oss in mot city. vi började kvällen på en pub som låg på en tvärgata til oxford street. dock stack denna puben ut från den traditionella engelska puben. denna hade skräck-tema. det var som att komma hem till dracula. jag insåg att toaletterna även var läskiga när sara kom uppspringandes och flämtade om kvinnor som skrek och tunga fotsteg som hade förgyllt hennes kissande. efter två snakebites begav vi oss till soho street och punk där klubben bite tog plats. vi kom in för tre pund tack vara våra flyers och för ynka ett pund fick vi hängt av oss. ölen var billig, lokalen var riktigt sjysst inredd, musiken var grym och folket var många. vi dansade, dansade och dansade lite till. ja, vi dansade kläderna av oss ordagrant. sara fick komplimanger för sina glasögon, jag fick en gratis drink, vi fick en fantastisk utekväll. dock, och då menar jag DOCK, skedde en mindre fantastisk händelse när vi skulle gå. ja, sara-banjo-lohman insåg att hon hade slängt våra garderobslappar i toalettpapperskorgen!? men, för att göra en lång historia kort lyckades jag med: "this will sound like the worst excuse ever, but my friend here threw our tickets to the wardrobe, by accident in the trashban at the toilets... and it's the truth"  och vi slapp gå hem utan jackor, pjuh. bussen hem gick snabbt, men väl hemma möttes vi av mörker. 

ja, vi hade ingen el i huset. givetvis trodde vi att de hade stängt av elen och gasen som de hade varnat om tidigare i veckan. ett panikfyllt-sms skickades därav iväg till elena (sådär snällt på morgonkvisten). när vi vaknade hade hon svarat och fallet var inte att de hade stängt av just våran el, utan att det hade uppstått ett problem på någon skola i närheten som hade orsakat strömavbrottet. tur i oturen.

the return of the elecricity firades med en ordentlig frukost följt av en promenad i området. vi har ju faktiskt bott här i fyra veckor utan att utforska något. efter det lagade vi lax-middag och bakade kladdkaksmuffins i söta formar. sen åkte sara till jobbet och jag satte mig här vid datorn. och här har jag suttit sen dess, fört trevliga konversationer med välkända ansikten och nya, redigerat bilder och fått ryggont. imorgon jobbar jag 11-3, sen blir det nog utgång. notting hill art club skall upptäckas. nu kommer sara snart hem. jag tänkte hinna se ett avsnitt SATC innan dess.

/ t.    

jag har en olustig känsla som kryper längs med ryggraden. kanske är det en vanlig hangover från nattens bravader. kanske är det tystnaden efter vanessas flytt. kanske är det det uteblivna intaget av mat. kanske är det saknade efter en kram. kanske inte. men det känns inte behagligt.

igår tog jag mig i kragen och åkte hem till ina, melanie, mikaela och karin med en flaska vitt vin. det var lördagkväll och målet var holborn och after skool party. där drack vi snakebites, dansade, träffade på trevligt folk, förde underliga konversationer med underliga människor och skrattade. det var kul! efter en macka med pesto, tonfisk och mozzarella, åkte vi hem till dem och somnade vid fem-snåret. 

fyra timmar senare var det dags för mig att vakna och bege mig till jobbet. tidspessimist som jag är var jag vid green park en halvtimma för tidigt. så, jag köpte en cola och somnade på en bänk i solskenet. med ett ryck vaknade jag och insåg att jag började om tre minuter. jag hann. dagen har varit den längsta i världshistorien. klockan tickade baklänges. gästerna var otrevliga. förutom familjen som gav mig fem pund i dricks, det var dagens höjdpunkt.

nu ska jag kolla på SATC och sova.

jag längtar tills sara kommer hem från jobbet, då ska jag krama henne.

/ t. 

ps. gårdagens skype-samtal med amanda var efterlängtat och bra. fantastiskt bra. precis som hon. ds.

jag sitter nergosad i vårat stora kingsize-täcke, bland massa kuddar, framför den öppnade franksbalkongen, och njuter av värmen och solskenet. jag har inte känt ett sådant välbehag på länge. det är helt fucking underbart. ni borde vara här.

igår var både jag och sara lediga. vi åkte till notting hill och mötte upp melanie och ina, strosade runt och käkade på mcdonalds. sen begav vi oss hem till deras nya lägenhet i shorditch, med några flaskor vin och nachochips och umgicks. det var riktigt trevligt. förutom min lilla rödvins-olycka påväg dit. ja, att jag inte har någon kroppkontroll överhuvudtaget är verkligen ett faktum. jag lyckades slå sönder en hel flaska precis vid deras ingång. det var rödvin överallt. men inte ska man gråta över spillt rödvin, vi hade ju faktiskt en flaska rosé och en med vitt kvar. när klockan blivit tolv åkte vi ner mot old street och kramades med malin, min och inas vän från liseberg, som var i london över helgen. det var riktigt kul att se hennes lilla tryne. sen åkte jag och sara hem till vårat kära ghetto och somnade vid halv fyra.

klockan åtta ringde min väckarklocka. ännu en dags arbete hägrade. den är nu avklarad. imorgon hägrar en ny. innan dess kanske det dock blir utgång? jag ska "chilla" på saken, som melanie och ina hade uttryckt det. men det hade varit "värt". innan dess ska jag dock laga speghetti carbonare, yummi.

/ t.

jag saknar den människan jag delar varje onödig stund med, den personen som jag uppskattar den gråa vardagen med, den pricken som inte lyssnar utan att höra på varje bokstav jag berättar, den flickan jag dansar mig snyggast på dansgolvet med, den varelsen jag skrattar åt spillt vin och fylleångest med, den jäntan som håller ordning i mitt liv, den tösabiten jag ältar varje smula med, den själen jag delar allt med, den individ som står mig lika nära som mig själv. 

jag saknar min bästis, min amanda, till tårarna. och fastän det är fint att sakna, så är det jobbigt.

jag ska dricka snabbkaffe ihop om att det hjälper, och i väntan på sara.

Igår var jag ledig hela dagen, trots detta var jag tvungen att gå på ett staff-mötte klockan 4pm. Vi ska tydligen ha det 1 gång varannan vecka, speciellt nu när vi ska byta namn och göra om hela restaurangen, dvs byta menyer och inredning. Nåväl, det gick bra! Efteråt åkte jag hem för att snabbt laga middag (pasta och sås) för att sedan bege mig in till stan för att besöka Therese på hennes jobb. Efter en gratis öl och fotbolls-tittande (omgiven av av svettiga män) var det dags att åka och träffa Olivia, Marc och deras kompisar (som alla förövrigt jobbar på urban outfitters, lucky bastards). Vi hamnade på en pub på Oxford street, mellan topshop och urban. Efter min andra ronda (x antal timmar senare) bestämde sig alla för att dra vidare. Mitt misslyckande försök till att halsa ledde till att jag fick skänka bort den till Marc, vilken mes! Vi begav oss till ett ställe kallat "the borderline" som jag förövrigt redan har varit med Martin. Allt var bra förutom musiken, typ hardcore när de skriker eller ursäkta mig; grolla (stavning?) som jag fick lära mig igår. Påtal om alla demonstrationerna så har jag inte vågat mig i dessa områden, det enda som jag märkt av (förutom alla bilder från tv och tidningar) är att hela Ritz hotellet är igen-bommat med anledning av att inte få sten kastat igenom alla fönster-rutorna.

Ja, idag är det en bakis-dag, jag är nyvaken och skall snart gå ner till köket och göra frukost big time. 

Btw, så åkte Daniel hem i tisdags, det känns väldigt tomt. Och om två veckor flyttar han till Masthugget, det känns lite konstigt att inte kunna vara där och hjälpa till. Men jag vet att allt kommer gå bra ändå...

/ s.