londonletters

"OHMY, DEN ÄR 12!? *diverse svordomar* JAG HAR FÖRSOVIT MIG!?"

Denna konversation inträffade igår, onsdag. Jag skulle som vanligt börja jobba vid elva och gå upp vid halv nio för att ta bussen vid halv tio. Jag hade alltså börjat för en timma sen när jag vaknade och skulle inte kunna vara på jobbet förrens tidigast halv ett. Det enda som snurrade i min skalle var: "Vad ska jag ta mig till!?" Den första spontana reaktionen var givetvis att ringa och bortförklara mig. Med tanke på min snorighet tänkte jag att detta skulle funka perfekt som ursäkt. Jag fumlade fram mobilen och ringde. Men möts istället för min chefs röst, av en elektronisk, kvinnlig röst som snällt berättar för mig att mitt mobilsaldo är 0,00. Och det blev inte bättre - Saras var detsamma! Paniken växte samtidigt som jag insåg vilken lame ursäkt "jag är snorig" är när jag redan är en timma försenad. En sådan kör man den dagen man vaknar i tid men verkligen inte orkar gå till jobbet, INTE när man redan är sen. Jag insåg att jag var tvungen att göra ett "dyrt samtal" från min svenska mobil till jobbet, men vad skulle ursäkten innehålla? Genom samarbete med Sara kom jag fram till att avakta såpass länge att dem inte kunde begära att jag skulle komma till jobbet var det bästa. För, att ta mig hela vägen in till stan för att jobba två timmar kändes inte värt, någonstans. Vi gjorde oss därför en stor god frukost, avnjöt den och sedan ringde jag. "I'm so sorry, but i just woke up! My alarm never went on, I don't know what happened?" Min manager svarade med att skratta och säga "Oh, Therésa were you out drinking yesterday aswell? Don't you worry, just come tomorrow." Och så fick det bli. En extra ledig dag är ju aldrig fel, speciellt inte när kombon min också var det.

Dagen spenderades i stan där Sara köpte en alldeles fantastiskt söt klänning från Topshop. Sedan hälsade vi på Marc på Urban Outfitters och bestämde oss efter det för att åka hem. Detta var lättare sagt än gjort. Efter det att vi väntat på våran buss i dryga halvtimman, och alla som kommit var så överfulla att de inte släppte på fler, gav vi upp, top:ade up våra oyster cards och tog tuben hem. Väl hemma hade klockan hunnit bli sju. Planen för kvällen var att åka till Nottinghill för att dansa på "Nottinghill Art Club". Men tiden sprang iväg och det slutade istället med att vi blev nerbjudna till tjejerna i lägenheten under oss på vin och pizza. Det passade kvällen perfekt! 

Inatt vaknade jag av en skrikandes Sara: "THERÉSE!? DET ÄR EN JÄTTESTOR SPINDEL PÅ VÄGGEN!!" Yrvaken försökte jag se denna spindel Sara skrek om, men såg mest vita väggar runt mig. Det slutade hur som helst med att vi la oss åt andra hållet i sängen (varför detta skulle hjälpa vet jag inte, men Sara ville det.) Natten fortsatte stressigt, svettigt och med lite sömn. Klockan åtta ringde min väckarklocka och som alltid flyttade jag fram den med tio minuter för att kunna så sova liiiiite till. Tillslut vaknar jag dock av Sara som säger: "Therése... vad är klockan egentligen?" Ohno, det här kan inte vara sant tänkte jag, jag kan inte ha försovit mig idag igen!? Så var inte fallet, men klockan hade redan hunnit bli nio och jag behövde alltså gå om 30 min. Detta är en tid som är orimlig för morgontrötta Therése. Lösningen blev att skynda mig och åka hemifrån vid tio istället, och ta tuben halva vägen. Återigen blev det alltså en dyr resa, inte bra för min plånbok. Jag hann alltså till jobbet i tid. Frågan är vad som har hänt med min väckarklocka? Slutar den funka ibland eller är jag helt enkelt så trött att jag glömmer ställa om den innan jag somnar om? 

Idag efter jobbet åkte jag direkt hem där jag möttes av en färdiglagad middag och en Saris. Detta var vad vi hann göra tillsammans - äta. Sen var det dags för Sara att bege sig mot jobbet. Min kväll har besått av facebook, chokladbollsmet, kaffe, SATC, badkars-badande, städning av rummet och nu planerar jag att se lite mer SATC. Sara ringde precis och sa att hon skulle "ta en öl med sina arbetskamrater" och undrade ifall jag ville honka. Men mitt ny-badade jag sa nej. Jag trivs bra här, nerbäddad i sängen.

Det var allt.

/ t.